Förvirrad bror

När jag ska ringa till min svägerska och berätta den härliga nyheten att min svägerska äntligen har fått barn så påminner jag henne också lite försiktigt att hrm....det är faktiskt vår bröllopsdag idag och som värdpar borde ni väl ha lite koll på det där *blink blink*
- Bröllopsdag va? det hade jag ju helt glömt bort

Då hör jag min bror i bakgrunden: - Va är det vår bröllopsdag i dag????

Saken är den att dom gifte sig i slutet av juli så han har ju inte helt koll om man säger så :)

Underverket är här

Som vi väntat!!! Men nu är han äntligen här, den underbaraste lilla kusin.....
Vi väcktes av att telefonen ringde kl 6 på morgonen den 19 maj, hm på vår bröllopsdag!!! men han är förlåten så klart. När jag sedan väckte Smilla så sa jag:
-Vet du telefonen ringde tidigt idag.
-Va har bebisen kommit??
-Ja gissa vad det blev?
-En flicka?
-Nej
-Oh en lillebror??

Smilla har varit hyfsat sugen på småsyskon ett tag helt klart, eller så beror det på att många av hennen kompisar har just en lillebror.

Legoland

Det har varit en fantastisk vecka. I lördags firade vi vår underbara mor som fyllt 60 år. Vi i familjen samlades hemma hos storebror C i Onsala för att bara umgås och äta och dricka gott. En hellyckad dag som jag vet mig mamma uppskattade. Dagen efter var det till att stå upp i ottan för kl 7 gick färjan till Danmark!!! Tur vi hade sovit hos storebror, då blev det iaf lite närmare till färjan. Efter färjan var det en lång bilväg till Legoland men enligt barnen så var det värt resan. 2 mysiga dagar hann vi med där innan det bar hemåt igen! Det är en helt fantastisk park verkligen!!! Leo fick äntligen ta sitt efterlängtade körkort.

Tänkvärt

Det har varit en kort men tänkvärd vecka. Under min och Icas underbara shoppingdag i Göteborg dras vårt humör kraftigt ner av ett SMS av min man där han berättar att två barn har dödats av sin egen pappa och som därefter tagit sitt liv. Detta händer i vår hemort i dag år 2010. Jag vet inte vem familjen var men jag vet barn som var klasskamrater eller nästan grannar. Tankarna har farit runt. Hur kan en vuxen man ens komma på tanken? Jag förstår inte hur man som mamma kan gå vidare. Jag beundrar henne mod och styrka att se en mening med livet. I dag ser man återigen en liknande löpsedel. Ytterligare två barn dödade i Härnösand. Vad är det som händer med Sverige. Vart är allt på väg??? Fungerar psykvården över huvudtaget i Sverige, för det är ju inga friska människor som gör sånt här......
Carpe Diem, fånga dagen
varje dag, varje stund , varje ögonblick för livet är fyllt av saker vi inte alltid kan förstå......

När något fängslar en.......

Vissa saker kan verkligen gripa tag i en. I går kväll sträckläste jag en bok på nästan 200 sidor. Den handlade om en helt vanlig kille från Falköping som hamnade lite snett i livet. Berättelsen är sann och jag känner människan i fråga. Boken heter vägen hem och är skriven av Marcus Sandborg. Den grep tag i mig på många olika sätt. Dels att vi är lika gamla och man kände igen så mycket i boken. Även om namnen var omgjorda så visste man precis vilka han pratade om. Man borde nog värdesätta livet lite mer. Förstå hur bra man egentligen har det när man tycker sitt liv är lite väl för normalt. Det är inte alltid sökandet leder till något positivt.

Kärlek......

"Pappa hur gammal var du när du skaffade tjej?"
"Jag gick väl i tvåan eller trean"
"Jag har skaffat tjej nu"
"Vad kul, vad heter hon då?"
"Hemligt"

Till slut får vi ett erkännande. Han kan ju för Guds skull inte tro att han kan säga A och inte B. Gissa om han var stolt när har sa att det var han som hade frågat. Bäst av allt, idag ska han vara på orienteringsdag hela dagen med henne :)