Det har varit en kort men tänkvärd vecka. Under min och Icas underbara shoppingdag i Göteborg dras vårt humör kraftigt ner av ett SMS av min man där han berättar att två barn har dödats av sin egen pappa och som därefter tagit sitt liv. Detta händer i vår hemort i dag år 2010. Jag vet inte vem familjen var men jag vet barn som var klasskamrater eller nästan grannar. Tankarna har farit runt. Hur kan en vuxen man ens komma på tanken? Jag förstår inte hur man som mamma kan gå vidare. Jag beundrar henne mod och styrka att se en mening med livet. I dag ser man återigen en liknande löpsedel. Ytterligare två barn dödade i Härnösand. Vad är det som händer med Sverige. Vart är allt på väg??? Fungerar psykvården över huvudtaget i Sverige, för det är ju inga friska människor som gör sånt här......
Carpe Diem, fånga dagen
varje dag, varje stund , varje ögonblick för livet är fyllt av saker vi inte alltid kan förstå......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
SMÅ SÖTA ORD ÄR ALLTID VÄLKOMNA!