Liten blir stor

Jag undrar när jag ska börja känna mig riktigt gammal eller snarare när mina barn inte är bebisar längre :)
I onsdags fyllde min prinsessa fem!!!! 5 år!!! Jag kan fortfarande inte förstå det. Hon föddes ju typ i går! Hon hade sett fram emot denna födelsedag som aldrig förr. Sent om sider så fick jag semester från jobbet så vi hade en riktig mysdag. 1 timmas pyssel i pysselaffären, bowling och avslutningsvis resturangbesök på Aroy. Allt utifrån hennes önskningar. Den servicen vi fick på aroy gick inte av för hackor. Leo fick själv gå in i köket och välja vad han skulle äta och Smilla fick påfyllning på efterrätten. Barnen fick 5-stjärnig service och maten var toppen.
5-årsdagen tog slut och då hade jag ju hoppas på att Smilla skulle sluta växa men icke......
När vi vaknade i dag satt den lösa tanden bara på en liten tråd och jag erbjöd mig att dra ut den eller ta ut den. Sagt och gjort det var bara att plocka ut den ur munnen på henne vilket följdes av skräckblandad förtjusning. Ömsom skratt och ömsom gråt. Blodet var nog det värsta....om man frågar henne i alla fall, men när hon väl kom till förskolan var hon stolt som en tupp!!! Hon har gått med ett konstant underbett idag så alla hade möjlighet att se.
Som sagt, liten blir stor men jag bli inte en dag äldre :)