Modevisning 2009

Det har varit en underbar och jobbig helg. I höstas blev jag tillfrågad att vara med och visa upp mina fina meandi kläder på den årliga modevisningen som gymnasiets elever arrangerar. Visste nog inte riktigt vad jag tackade jag till men som vanligt så säger jag ja till allt.
Att hitta modeller var ju inte det lättaste och när en av barnen fick ett psykbryt på repet dagen innan visningen så steg paniken hos mig. Hur lätt är det att hitta en ny pojke på en dag??? Det är då man önskar att det här med kinderägg funkade lite bättre. Att man liksom kan få allt i ett. Då hade jag önskat en pojke i strl. 98/104 som snällt och fint gick fram och tillbaka på catwalken med ett naturligt leende hela tiden. MEN..........(har ju träffat Tony Irving idag så jag är lite inspirerad) tur att man har världens goaste vänner som alltid ställer upp. Min ena väninnas dotter skulle gå för mig så jag slängde ut frågan om inte hon också ville gå och då tillsammans med deras två-årige son. Hon skrattade gott till svar att visst, på egen risk. Trots mammans oro så var det 2-åringen som stal hela showen. Till och med Tony Irvings hjärta smälte och han skrattade gott. Inte bara 2-åringen var nöjd. Min dotter har tjatat hela kvällen på mig att hon vill gå på modevisning igen. Man undrar ju vart hennes självförtroende kommit i från. Hon bara älskar att synas och att visa upp sig. Sen vi kom hem har hon provat en massa olika skor och gått omkring i här hemma. Hon tycks visst tro att dagen inte tar slut om man fortsätter att mannekänga här hemma!

Det finns många att tacka efter en sån här fantastisk dag. Tack alla ni som ställt upp på ett eller annat sätt!