Purk, purk och åter purk. Magsjukan drabbades oss idag. Trodde (dum som jag var) att vi skulle klara oss denna vinter. Jag hann inte vara länge på jobbet innan dom ringde från dagis och sa att Smilla spytt. Jag var blixtsnabbt och hämtade henne. Ganska pigg var hon dock ändå. En gång till hann hon spy här på förmiddagen men nu verkar det lugnt, men jag ska väl inte ropa hej än. Så himla typiskt. Kul att sitta här hemma isolerade hela helgen när det är strålande solsken ute och vi hade tänkt att nyttja Falköpings härliga skidbackar. Nu har vi istället tråkigt helgstäd på Smillas dagis att se fram emot och......INGET MER! Jag får snart spader. NU behöver det snart hända något i mitt liv. Är så trött på vardag och jobb (inte på jobbet i sig) och inget mer roligt att se fram emot (mer än att få börja äta mat igenom om typ 3 veckor). Kanske är det vädret jag är less på, snön får gärna försvinna så jag kan få gå ut och röja i trädgården, det är ro för själen det. Kanske är det för det varit ett ständigt vabbande den sista tiden, ja vem vet......
Några sådana här bryt blir det per år och idag kom det ett igen där man funderar över meningen med livet. Är det så här det ska vara? Längta efter fredagarna för att man ska få mysa i hop men det hinner man ändå inte för man ska ju hinna allt annat på helgerna.
JAG BEHÖVER VÅR mer än någonsin!
HA EN UNDERBAR HELG!!!!
KRAM
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
SMÅ SÖTA ORD ÄR ALLTID VÄLKOMNA!